När själen ger upp och lämnar jordelivet, 
tar kroppen slut och tar de sista klivet.
 
Anhöriga lever kvar och tårar rinner ner längs kinden, 
och de ända som finns kvar är fina minnen.
 
Minnen av sin fru/man, mamma/pappa, Syster/bror eller dotter/son. 
Det man då glömmer är att människan endast är här i lån. 
 
 Den stora sorgen är saknaden, 
och det är den som aldrig lämnar en. 
 
Själen förvandlas till en fågel på din axel som allt ser och hör, 
det är då man förstår att de aldrig dör!

Tusen känslor bubblar upp, tusen tankar kommer och går. Hela tiden finns han med mig, hela tiden känns det som att han på något sätt finns med, att han står bredvid och tittar på. Just nu är jag inne i en period då jag saknar pappa extremt mycket, önskar att han funnits, att jag kunde få känna doften av john silver utan filter, höra björn afzelius toner strömma ur högtalarna på den gamla volvon som knappt startade men som ändå var våran. Skulle ge vad som helst för en dag med honom, en dag med samtal om livet, samtal om döden som stod oss så nära. Varje dag knackade döden på dörren men vi tackade nej, öppnade inte, släppte inte in sanningen på livet.

Min älskade pappa kämpade länge mot dödens klocka, varför? vem vet. Kanske kämpade han för att han ville leva med oss, ville se oss alla växa upp till egna individer, växa upp till egna människor, att vi skulle bli något. Men han orkade inte. Han lämnade mig, oss, alla för ett liv utan smärta, ett liv utan hopp och förtvivlan. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, undrar hur det vore om han aldrig hade blivit sjuk, om han aldrig hade dött.

Älskade underbara pappa jag saknar dig, kom tillbaka...

När själen ger upp och lämnar jordelivet, 
tar kroppen slut och tar de sista klivet.
 
Anhöriga lever kvar och tårar rinner ner längs kinden, 
och de ända som finns kvar är fina minnen.
 
Minnen av sin fru/man, mamma/pappa, Syster/bror eller dotter/son. 
Det man då glömmer är att människan endast är här i lån. 
 
 Den stora sorgen är saknaden, 
och det är den som aldrig lämnar en. 
 
Själen förvandlas till en fågel på din axel som allt ser och hör, 
det är då man förstår att de aldrig dör!

Tusen känslor bubblar upp, tusen tankar kommer och går. Hela tiden finns han med mig, hela tiden känns det som att han på något sätt finns med, att han står bredvid och tittar på. Just nu är jag inne i en period då jag saknar pappa extremt mycket, önskar att han funnits, att jag kunde få känna doften av john silver utan filter, höra björn afzelius toner strömma ur högtalarna på den gamla volvon som knappt startade men som ändå var våran. Skulle ge vad som helst för en dag med honom, en dag med samtal om livet, samtal om döden som stod oss så nära. Varje dag knackade döden på dörren men vi tackade nej, öppnade inte, släppte inte in sanningen på livet.

Min älskade pappa kämpade länge mot dödens klocka, varför? vem vet. Kanske kämpade han för att han ville leva med oss, ville se oss alla växa upp till egna individer, växa upp till egna människor, att vi skulle bli något. Men han orkade inte. Han lämnade mig, oss, alla för ett liv utan smärta, ett liv utan hopp och förtvivlan. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, undrar hur det vore om han aldrig hade blivit sjuk, om han aldrig hade dött.

Älskade underbara pappa jag saknar dig, kom tillbaka...