Vänskap
2011-10-03 @ 
22:07:59
Vi träffar en vän och tror att nu börjar sagan om den äkta vänskapen. Som barn leker vi, spelar spel och springer runt i timmar, med vår vän. När vi blir äldre leker vi inte, vi umgås, vi samtalar, vi uppför oss som vuxna. Men gör vi det egentligen, tänk efter, beter du dig som en vuxen 24 timmar om dygnet eller faller muren och du beter dig som ett barn, ett omoget barn som leker, retar, ja rent ut sagt mobbar? Har vi inte alla en tendens att falla tillbaka till den omogna åldern då allting var så lätt?
Om vi slår upp ordet vänskap kan vi läsa att det är en social relation i vilken de båda parterna känner tycke för varandra och hyser ömsesidig tillit och respekt.
Men har alla vänner respekt för varandra? Kan vi vara vänner även om vi då och då snackar skit om varandra eller har man bara en oäkta vänskap?
Vi lovar varandra att alltid vara ärliga, att inte snacka skit, att alltid ställa upp och att alltid finnas där men är det hela sanningen eller är uppfostrade till att tro den oäkta sanningen om den oäkta vänskapen? Vi förstör bara för oss själva, vi är inte ärliga mot oss själva när vi gång på gång tror att vi har hittat den perfekta vänskapen.
Men sen finns även den riktiga vänskapen, den som varar för evigt och som kan ligga på is i fler år men som sedan kan tas upp som om inget har hänt, som att tiden stått stilla fast människorna åldrats.
Vi träffar en vän och tror att nu börjar sagan om den äkta vänskapen. Som barn leker vi, spelar spel och springer runt i timmar, med vår vän. När vi blir äldre leker vi inte, vi umgås, vi samtalar, vi uppför oss som vuxna. Men gör vi det egentligen, tänk efter, beter du dig som en vuxen 24 timmar om dygnet eller faller muren och du beter dig som ett barn, ett omoget barn som leker, retar, ja rent ut sagt mobbar? Har vi inte alla en tendens att falla tillbaka till den omogna åldern då allting var så lätt?
| Kategori -
Om vi slår upp ordet vänskap kan vi läsa att det är en social relation i vilken de båda parterna känner tycke för varandra och hyser ömsesidig tillit och respekt.
Men har alla vänner respekt för varandra? Kan vi vara vänner även om vi då och då snackar skit om varandra eller har man bara en oäkta vänskap?
Vi lovar varandra att alltid vara ärliga, att inte snacka skit, att alltid ställa upp och att alltid finnas där men är det hela sanningen eller är uppfostrade till att tro den oäkta sanningen om den oäkta vänskapen? Vi förstör bara för oss själva, vi är inte ärliga mot oss själva när vi gång på gång tror att vi har hittat den perfekta vänskapen.
Men sen finns även den riktiga vänskapen, den som varar för evigt och som kan ligga på is i fler år men som sedan kan tas upp som om inget har hänt, som att tiden stått stilla fast människorna åldrats.
Kommentarer
Trackback
