Jag känner mig dålig som inte berättar något om Lelle just nu men det sker så mycket så jag vet inte vad jag ska berätta. Lelle och jag forsätter att träna för Lisen och vi gör framsteg. Just nu ligger fokus på att han ska gå framåt, söka sig till bettet och att han skall lyssna på mina skänklar utan att göra motstånd.

Lelle är lat, så enkelt är det bara, han gör det han vill och när någon säger åt h onom att göra något han inte vill säger han till på skarpen genom att bocka, stegra eller sparka bakut, han gillar även att gå emot skänkeln. Men nu har jag hittat mina små knappar jag kan trycka på när han börjar och numera är jag inte rädd att säga till honom på skarpen när han gör sina bockningar eller annat.

Det sägs att hans pappa Quite Easy's humör är förtaskigt och det är nog sant och när det gäller ridningen så har Lelle ärvt det, envisare häst får man leta efter. Ibland känner jag mig dumt emot honom, som att jag skadar honom men jag måste försöka få bort de tankarna och tänka att om jag bara skulle låta honom göra som han ville så skulle han inte bara skada mig utan sig själv.

En sak måste jag dock säga, jag skulle ALDRIG göra något som skulle skada Lelle på något sätt, skulle aldrig förstöra honom, han betyder för mycket för mig för det.

Jag känner mig dålig som inte berättar något om Lelle just nu men det sker så mycket så jag vet inte vad jag ska berätta. Lelle och jag forsätter att träna för Lisen och vi gör framsteg. Just nu ligger fokus på att han ska gå framåt, söka sig till bettet och att han skall lyssna på mina skänklar utan att göra motstånd.

Lelle är lat, så enkelt är det bara, han gör det han vill och när någon säger åt h onom att göra något han inte vill säger han till på skarpen genom att bocka, stegra eller sparka bakut, han gillar även att gå emot skänkeln. Men nu har jag hittat mina små knappar jag kan trycka på när han börjar och numera är jag inte rädd att säga till honom på skarpen när han gör sina bockningar eller annat.

Det sägs att hans pappa Quite Easy's humör är förtaskigt och det är nog sant och när det gäller ridningen så har Lelle ärvt det, envisare häst får man leta efter. Ibland känner jag mig dumt emot honom, som att jag skadar honom men jag måste försöka få bort de tankarna och tänka att om jag bara skulle låta honom göra som han ville så skulle han inte bara skada mig utan sig själv.

En sak måste jag dock säga, jag skulle ALDRIG göra något som skulle skada Lelle på något sätt, skulle aldrig förstöra honom, han betyder för mycket för mig för det.