Jag väljer mina förebilder med omsorg.
2012-01-18 @ 
22:39:40
Häromdagen läste jag en artikel som handlade om att vi hela tiden måste bli smalare för att bli omtyckta, inte bara i den riktiga världen men även inom den "filmatiserade" världen.
Emma Thompson var påväg att bryta ett filmkontrakt pga att hennes medspelare ansågs vara för fet för en roll. Hon ansåg att man inte ska behöva gå ner ett visst antal kilo för att få den roll man vill ha, rollen får man för att man passar för den.
Detta fick mig att tänka om. Eftersom jag själv har de problem med kroppsfixering som jag har är det ett ständigt samtalsämne, måste vi förlora vikt för att bli omtyckt? Nej säger mitt friska jag och ja säger mitt sjuka jag. Jag vill ständigt bli smalare. Men blir jag lyckligare för att vågen visar minus eller kan jag bli lycklig för att vågen inte rör sig alls?
Hur ser du på det hela? Måste människan hela tiden sträva efter den perfekta kroppen eller kan vi i vårt innersta acceptera den vi är?
Emma Thompson, en kvinna som inte är rädd för att bryta ett kontrakt för en väns skull.
Häromdagen läste jag en artikel som handlade om att vi hela tiden måste bli smalare för att bli omtyckta, inte bara i den riktiga världen men även inom den "filmatiserade" världen.
Emma Thompson var påväg att bryta ett filmkontrakt pga att hennes medspelare ansågs vara för fet för en roll. Hon ansåg att man inte ska behöva gå ner ett visst antal kilo för att få den roll man vill ha, rollen får man för att man passar för den.
Detta fick mig att tänka om. Eftersom jag själv har de problem med kroppsfixering som jag har är det ett ständigt samtalsämne, måste vi förlora vikt för att bli omtyckt? Nej säger mitt friska jag och ja säger mitt sjuka jag. Jag vill ständigt bli smalare. Men blir jag lyckligare för att vågen visar minus eller kan jag bli lycklig för att vågen inte rör sig alls?
Hur ser du på det hela? Måste människan hela tiden sträva efter den perfekta kroppen eller kan vi i vårt innersta acceptera den vi är?
Emma Thompson, en kvinna som inte är rädd för att bryta ett kontrakt för en väns skull.
Ville bara säga att bilden på dig högst upp här i bloggen är väldigt fin!
och för att svara på frågan om vi kan acceptera oss själva som vi är.. det vet jag inte, jag tror att alla strävar efter att bli bättre, smalare, snyggare, snällare osv. Till viss del är det nog bra, en motivation om att bli bättre måste väl anses positivt?! men när det blir ett krav och går till överdrift, då är det nog det värsta som kan hända.
Själv är jag ofta för trött för att bry mig mer, när jag var yngre ville jag vara alla till lags o vara snyggare o se ut på ett visst sätt, men nu orkar jag inte bry mig mer, skit samma vad andra tycker, de flesta är säkert så upptagna med sig själva så de inte ens ser de brister jag tycker att jag har.
Först tror jag nog att man inte ska räkna lycka utifrån vad en våg visar. Även om visaren kan röra sig är den inte ett levande föremål. Inte bra att hänga upp sig på döda ting, kasta den. Jag tycker att man alltid ska kämpa för att bli så bra som man själv vill vara. I slutändan är det en själv man umgås med dygnet runt och då gäller det att hålla sig själv nöjd. Perfekt och lycklig ifrågasätter jag vad det betyder och om det går att uppnå. Förnöjsam och trygg låter tråkigt men jag tror att det är vad man egentligen vill ha. Måste människan sträva efter den perfekta kroppen eller kan man acceptera den man är? Titta dig omkring en dag, på stan, titta på en film och titta bara på de som är i bakgrunden statister, städerskan, den som inte får säga något. Jag tror man ser ganska snart att de smala med perfekt kropp är de som får mest betalt för att säga flest ord. De allra flesta människor strävar inte efter något annat än att ta sig genom en dag i taget. Supermodeller, visst sminket gör dem vackra men kolla in deras tår när naglarna lossnat och hälarna blöder för att skorna var för små och de var tvungna att ha dem på sig. Måste man sträva efter den perfekta kroppen, sett till världens befolkning är det en minoritet av människor som gör det och de behöver inte. De väljer att göra det för att få uppmärksamhet och pengar. Finns det de som inte kan acceptera sig själva? Massor. Finns det de som är nöjda och kan se det fina i sina skavanker och lyfta fram det positiva? De flesta. Hur många i världen har inte lyxen att kunna lägga tid på tankar kring sitt utseende? Media skapar en fixering men hur många blir egentligen påverkade? Tror att de flesta i sitt innersta kan acceptera sig själva som de är. Det finns ingen anledning att inte göra det. Är det ens uppriktiga önskan att sträva efter den perfekta kroppen då ska man göra det. Viktigt bara att veta vad det perfekta är för en själv. Ingen sitter på sanningen om vad som är perfekt. Man måste ingenting det viktiga är att veta vad man väljer och varför man väljer det.
