Förhoppningsvis börjar jag ett nytt liv på torsdag utan mediciner. Jag är så less på att alla mediciner som jag ska ta varje dag förstör mig, gör så att sköldkörteln bara blir sämre. Nej det är dags att börja om, se allting från den ljusa sidan.

Jag är inte övertygad om att det kommer ta bort mina problem men jag är villig att ge det en chans, vad har jag att förlora?

Psykvården idag är till för att ge människor en diagnos för att sedan kunna behandla dem. Men vart ifrån kommer diagnosen? Jo oftast kommer diagnosen från en patients berättelse, en saga om hur livet är och om hur man mår. Efter berättelsen läser psykiatrikern i sin röda bok och vips så har man en diagnos och nu ger vi patienten ett x antal mediciner så blir patienten frisk.
Men går det verkligen till så? kan man sätta en diagnos efter 10 minuter? Är vi verkligen övertygad om att vi gör rätt eller kryssar vi fingrarna och hoppas att vi har rätt?

Psykvården i dags läget fungerar inte, jag fick min diagnos på mindre än 10 minuter och diagnosen kom ur en röd bok, en röd bok som borde bannlysas. Jag är inte min diagnos, jag är inte mina problem jag är bara en människa med extra mycket känslor som jag har problem att hantera, jag är en person som aldrig tyckt om mig själv, en person som vissa dagar vill ställa mig på järnvägen och hoppas att tåget inte hinner bromsa.

Sedan är jag en person som vissa dagar lever upp, blommar och ler. Vissa dagar är jag en person som älskar livet och som har planer tills jag dör av hög ålder. Tyvärr har de dagarna bara blivit färre, de dagarna kommer inte ofta, varför? Vem vet.

Förhoppningsvis börjar jag ett nytt liv på torsdag utan mediciner. Jag är så less på att alla mediciner som jag ska ta varje dag förstör mig, gör så att sköldkörteln bara blir sämre. Nej det är dags att börja om, se allting från den ljusa sidan.

Jag är inte övertygad om att det kommer ta bort mina problem men jag är villig att ge det en chans, vad har jag att förlora?

Psykvården idag är till för att ge människor en diagnos för att sedan kunna behandla dem. Men vart ifrån kommer diagnosen? Jo oftast kommer diagnosen från en patients berättelse, en saga om hur livet är och om hur man mår. Efter berättelsen läser psykiatrikern i sin röda bok och vips så har man en diagnos och nu ger vi patienten ett x antal mediciner så blir patienten frisk.
Men går det verkligen till så? kan man sätta en diagnos efter 10 minuter? Är vi verkligen övertygad om att vi gör rätt eller kryssar vi fingrarna och hoppas att vi har rätt?

Psykvården i dags läget fungerar inte, jag fick min diagnos på mindre än 10 minuter och diagnosen kom ur en röd bok, en röd bok som borde bannlysas. Jag är inte min diagnos, jag är inte mina problem jag är bara en människa med extra mycket känslor som jag har problem att hantera, jag är en person som aldrig tyckt om mig själv, en person som vissa dagar vill ställa mig på järnvägen och hoppas att tåget inte hinner bromsa.

Sedan är jag en person som vissa dagar lever upp, blommar och ler. Vissa dagar är jag en person som älskar livet och som har planer tills jag dör av hög ålder. Tyvärr har de dagarna bara blivit färre, de dagarna kommer inte ofta, varför? Vem vet.