Folk kommer och går, vissa passar vissa inte men en sak vet jag, nog är dom konstiga. Skall man arbeta i ett stall som jag och mina kära kollegor gör så skall man kunna vissa saker och det är så på alla arbetsplatser, man skall klara av att utföra arbetet som man har blivit given, inte backa undan när det hela blir för svårt.

Min hjärna är vilsen, min kropp är vilsen. Som det är just nu vet jag varken in eller ut. Jag söker olika utbildningar halvhjärtat eftersom jag inte vet vad jag vill, vill jag något ens? Sen känns det som att allting handlar om pengar, allting kretsar runt det, inget får bara handla om livet utan allt ska vara ekonomiskt.

Ja just idag vill jag stanna tiden, låta allting vara exakt som det är, inte ändra på något.
Vaknade av en blöt nos, okej det kanske inte var så härligt men att få gå på en morgonpromenad i solen men långkofta och pyjamasbyxor det är faktiskt något som jag tycker om. Och att sen få äta frukost med mamma samtidigt som man tittar på film och är allmänt osocial det är också något jag gillar.

På eftermiddagen åkte jag, bror med flickvän och en kompis till dem ut i skogen och plockade svamp och för er som inte visste det så ÄLSKAR jag svamp (gunillas fel ;). Vi var upp på Hohällan och hade med oss båda hundarna som fick springa lösa och jag blev riktigt stolt över Sally som lyckades hålla sig till oss hela tiden utan att springa iväg på något spår.

Vi grillade korv innan vi fortsatte att plocka svamp. Nu till det stora minuset för dagen, eller ja det kom ett till. Sally hittade ett djurkadaver och vips så hade hon skaffat sig en egen barbeque fest med revbenspjäll och ruttna äpplen, behöver jag säga att det stank om hunden?

Men så till varför jag vill stanna tiden. Ikväll sover jag hos mor och far 2 och jag älskar det, allting har varit exakt som jag har velat. Jag har sovit en stund i min favoritsoffa som slukar mig helt, tro mig den gör det. Och nu innan jag skulle lägga mig och sova så satt mamma 2 med mig och gjorde som vi brukar ha gjort när jag har bott här, vi pratar om allt möjligt. Det behöver inte vara något speciellt, vi bara byter ord, meningar, tankar, funderingar.

Så idag vill jag stanna tiden, vill vara med min familj, mina djur, mina vänner.

Tre-barns mamma hittas mördad på en åker, två-barns mamma häktad, misstanke om att hon har dödat sina två barn.
23 kvinnor står åtalade för barnpornografi, en 43årig man står också åtalad.

Ja det är bara några utav artiklarna som finns med i aftonbladet. Ibland undrar jag hur allting kommer sluta. Jag läser en bok som heter "Besök från andra sidan" och som är skriven av Sylvia Browne och hon beskriver i boken att jorden är en hemsk plats där vi snackar skit, dödar varandra och är allmänt elaka. När själen lämnar kroppen som har varit en tillfällig bostad så får vi tre val. 1: Vi tar vår chans och kommer till den andra sidan, sidan där allt är ljust och bra, där vi lever lyckliga tillsammans med själsfränder,  2:Vi har saker orättat på jorden och blir kvar, så kallade spöken 3: Vi har mist tron på livet efter detta och tar den vänstra dörren.

Man kan börja fundera på vad det är man vill välja, eller rättare sagt får vi välja? Som världen är just nu skulle jag välja att få komma vidare och bli trygg i min tro och min verklighet.

Mor och jag.


Sen fick jag tråkigt när jag packade ihop mina saker, körde på hela sorgedräckten.

Den nya skenan gör att jag knappt kan göra något med min högra hand. Fick åka till hälsocentralen idag och tur var det för lillfingret var nästan ur led igen så hon knixade till det och satte en ny skena och lite mer bandage. Nu har jag bandage över handen, ett större så livet känns inge kul.
La ut en annons på Lelle idag så vi får se om det blir något napp.

/M

Finns numera i mitt badrumsskåp

Jag känner mig dålig som inte berättar något om Lelle just nu men det sker så mycket så jag vet inte vad jag ska berätta. Lelle och jag forsätter att träna för Lisen och vi gör framsteg. Just nu ligger fokus på att han ska gå framåt, söka sig till bettet och att han skall lyssna på mina skänklar utan att göra motstånd.

Lelle är lat, så enkelt är det bara, han gör det han vill och när någon säger åt h onom att göra något han inte vill säger han till på skarpen genom att bocka, stegra eller sparka bakut, han gillar även att gå emot skänkeln. Men nu har jag hittat mina små knappar jag kan trycka på när han börjar och numera är jag inte rädd att säga till honom på skarpen när han gör sina bockningar eller annat.

Det sägs att hans pappa Quite Easy's humör är förtaskigt och det är nog sant och när det gäller ridningen så har Lelle ärvt det, envisare häst får man leta efter. Ibland känner jag mig dumt emot honom, som att jag skadar honom men jag måste försöka få bort de tankarna och tänka att om jag bara skulle låta honom göra som han ville så skulle han inte bara skada mig utan sig själv.

En sak måste jag dock säga, jag skulle ALDRIG göra något som skulle skada Lelle på något sätt, skulle aldrig förstöra honom, han betyder för mycket för mig för det.

Vi skapar oss en illusion om hur vi vill att verkligheten skall se ut. Dagligen kämpar vi för att framtiden skall bli exakt som vi vill, vi lurar våran hjärna till att tänka bra.
Allt detta kämpande får vissa nackdelar, vi blir inriktad, insnöad på just denna tanke, denna drömbild som vi så duktig har ritat upp.

En del drömmer om den perfekta familjen, andra om ett lyckat arbete som ger dem framgång och berömmelse, andra kanske bara drömmer om att få vara lycklig, att slippa oroa sig för morgondagen.

Nu har skolorna börjat, lycka för en del, skräck för andra. Barn kan vara grymma, vidriga, hemska, de kan även vara snälla och helt underbara. Men så kommer det en elev till skolan som är lite annorlunda, som förstör ordningen för de andra eleverna, en nykomling som försöker inkräckta på deras terretorium. Vad som nu sker är en brytning, en brytning i elevernas värld. Antagligen blir eleven mottagen på ett bra sätt, om inte så kommer eleven snart att vara mobbad, utfryst, hatad, ensam.

Skolvärlden är en hård värld, vi har alla upplevt den. En del går igenom den utan några som helst problem, andra kämpar sig igenom den, slåss för sitt liv, slåss för att bli bekräftad som en som dem andra. Ett kämpande som egentligen är helt förjäves eftersom det är mobbarna som borde kämpa för att våga acceptera andra människor.

Låt inte era barn mobba eller bli mobbade, stå emot, säg till, lev upp till era drömmar om en bra framtid!!